Från Stamtavla till moderna DNA-verktyg

Från vildfångad röding i Hornavan till 10 generationer av urval

Allt började vid sjön Hornavan, där vildfångad röding valdes ut som grund för det nationella avelsprogrammet Arctic Superior. Man valde Hornavan eftersom rödingen som levde där växte snabbare och blev könsmogen senare än i andra vilda populationer. Ett naturligt försprång att bygga vidare på. Under 10 generationer selekterade man för tillväxt och sen könsmognad [1,2].

Nyckelresultat
Resultatet är att den odlade fisken idag når sin marknadsvikt minst ett år tidigare [1,2].

Den första DNA kartläggningen: GBS

Stamtavlan har länge varit avelns viktigaste verktyg, men den har en inbyggd begränsning. Den utgår från att alla helsyskon delar exakt 50 procent av sina gener [3]. I verkligheten varierar detta eftersom generna blandas slumpmässigt vid befruktningen. Det gör det svårt att hantera inavel och fatta precisa urvalsbeslut med stamtavlan ensam [3].

Det första steget in i DNA-eran togs med GBS (Genotyping by Sequencing). Enkelt förklarat läser man utvalda bokstäver på bestämda ställen i varje fisks arvsmassa och jämför sedan dessa fingeravtryck mellan individerna. Frågan som forskarna ställde sig var enkelt: Kan den här tekniken användas praktiskt och ekonomiskt i det svenska avelprogrammet? [3]

Svaret var ja. Den nya metoden identifierade exakt de 13 genetiska kluster som stämde överens med stamtavlans 13 familjer [3]. 

Nyckelresultat
För första gången kunde man urskilja skillnader inom en familj, inte bara mellan dem. GBS gör det alltså möjligt att bland syskon identifiera de individer som har ärvt de bästa genkombinationerna [3].

GBS styrkan är alltså att den ser det faktiska släktskapet istället för bara ett genomsnitt som i stamtavlan. Det här lade grunden för flera uppföljande studier, som tillsammans gav nya insikter om Arctic Superior.

Ytterligare Fynd

• En avelsfisk hade registrerats fel i stamtavlan. Det är ett misstag som ingen stamtavla hade kunnat avslöja [3].
• Det visade sig att konditionsfaktorn (förhållandet mellan fiskens längd och vikt) är kopplad till åtta specifika DNA-markörer nära gener som styr fettmetabolism och celltillväxt [4].
• Egenskapen åldern vid könsmognad är ärftlig [5].
• Kromosom 21 är kopplad till tillväxt, könsmognad och konditionsfaktor [5].
• Hanar är större än honor. Viktskillnaden uppgick i genomsnitt till 22–34 procent och längdskillnaden till 3–8 procent [2, 5].

GBS var ett genombrott men metoden har sina begränsningar. Den är praktisk och ekonomisk men levererar ofta en ofullständig bild där många genetiska mätpunkter saknas. För precisa slutsatser krävdes mer.

DNA- Chip för nordisk röding

I början av 2026 kom nästa steg, ett skräddarsytt DNA-chip (SNP-chip) med cirka 600 000 markörer, särskilt utvecklat för nordisk röding och baserat på data från svenska, norska och isländska odlade populationer [6]. Istället för att skanna av arvsmassan och leta efter bokstäver på ett lite mer slumpmässigt sätt (som i GBS), mäter man exakt samma 600 000 platser på varje fisk varje gång. Eftersom mätpunkterna är noggrant utvalda och testade i förväg får man en tydligare bild med färre "hål" i informationen. Det gör DNA-chippet till ett mer precist verktyg för att styra aveln. Med det här verktyget gick det äntligen att undersöka inavel på djupet. Resultatet var förvånande. En betydande del är gammal inavel som fisken bar med sig redan från sjön Hornavan. Den nyare inaveln som uppstått under de 10 generationerna i avelsprogrammet var därmed lägre än väntat. Detta är en viktig insikt då gammal inavel ofta är mindre skadlig för fiskens hälsa än ny [6].

Men chippet avslöjade också något oroväckande. Den effektiva populationsstorleken, alltså hur många individer som faktiskt bidrar genetiskt till nästa generation, har sjunkit dramatiskt, från uppskattade 260 djur för några dussin generationer sedan till ungefär 20 idag [6].

Sammantaget befinner sig det svenska avelsprogrammet för röding i en ny era där avelbeslut inte längre enbart behöver baseras på vad man kan se eller mäta på fisken, utan på vad som faktiskt står skrivet i dess arvsmassa. Genomisk selektion öppnar dörren till egenskaper som traditionell avel knappt kan påverka, till exempel sjukdomsresistens, anpassning till ett varmare klimat och egenskaper som bara kan mätas på avlivad fisk (t.ex. filéutbyte, infärgning, fetthalt etc.).

Källor:

[1]Brännäs, E., Nilsson, J. & Eriksson, L-O. (2011). Rödingavel: En summering av det Svenska avelsprogrammet från 1982–2011. SLU.

[2]Palaiokostas, C., Jeuthe, H. & De Koning, D-J. (2021). Assessing the potential of improving growth and survival to the eyed stage in selectively bred Arctic charr. Journal of Animal Breeding and Genetics, 138, 326–337.

[3]Palaiokostas, C. et al. (2020). Application of low coverage genotyping by sequencing in selectively bred Arctic charr. G3: Genes, Genomes, Genetics, 10(6), 2069–2078.

[4]Pappas, F. & Palaiokostas, C. (2021). Genotyping strategies using ddRAD sequencing in farmed Arctic charr. Animals, 11(3), 899.

[5]Palaiokostas, C. et al. (2022). A genomic-based vision on the genetic diversity and key performance traits in selectively bred Arctic charr. Evolutionary Applications, 15(4), 565–577.

[6]Palaiokostas, C. et al. (2026). A high-density SNP array tailored for selectively bred Arctic charr. Aquaculture Reports.